Vindrörelser tvingar upp luft i spåren mot den bredare nockrännan.
Använd en 50 mm stenullsskiva för att skydda ångspärren och säkerställa dess effektivitet.
Ångspärren består av en plastduk eller liknande som hindrar varmluft från att kondenseras mot tätskiktet. Se till att ångspärren och fogar mot övriga konstruktionen är helt täta. Täta alla skarvar och skapa en överlappning på minst 200 mm. Annars kan en "skorstenseffekt" uppstå där fuktig luft sugs upp och fryser till is i konstruktionen på vintern. Ångspärren ser också till att ventilationssystemet fungerar bättre i hela byggnaden eftersom den eliminerar drag.
En spårad stenullsskiva med hög ånggenomsläpplighet transporterar fuktig luft via spår till ventiler. Skivan har 20 mm djupa och 30 mm breda spår med ett avstånd på 200 mm. Förbindelsekanaler skärs sedan tvärs över spåren där hinder, som till exempel takfönster och brandluckor, förekommer.
Se till att den bredare nockrännan, som skärs ut för hand, är 100 mm bred och 20 mm djup. Rännan förbinder spåren uppåt i fällriktningen med takventilerna.
Använd en 20 mm tjock stenullsboard så att luften i spåren hålls ca 5 grader varmare än utomhusluften. Använd denna platta som grund för det yttre tätskiktet.
Skär hål i plattan under takventilerna.
Takventiler i metall eller plast leder slutligen ut den fuktiga luften. Montera luftventilerna med ett avstånd på 6–8 m längs med nocken och med ett avstånd på 10–12 m i ränndalarna. Se till att du har en diameter på 100 mm och en höjd på ca 400 mm.